Seite:Bremer Stacken I.djvu/143

Detdiar sidj as noch ei efterluket wurden.

[Automaatisk auerdraanj]

— H3 —

A Siafaard, licküs för 'n föftag Juarn di wiar,
Lät 'r wedder so wurd ! An Wellstant kam hirr.
Det letjat, diar 'r as, woort fan Tidj tu Tidj manner.
Muar brück 'af üs do; man a Jillpung as sanner.
Finer well 'f wes, üs a Ualangan wiar, as 't Jill
uck man mann.
Licküs dönnan well wi 't magi, diar noch temmalk
wat san.
Ham fullagt bluat a ödern sanner Bireegnang an Plan,
Biseenkt an fragat ei : „Huar fu 'f 't Jill 'r tu fan
dan?"
Ham käft man so loong, üs 't gung wall, üb Burrag,
Det wes wat 't wall, lewwat well för 't iarst
sanner Surrag.
Man seker, diar det dä, woort fanham sallaw bidraanj,
An o linger, o muar skratt 't tu 'n bidrüwaten Aanj.
Wat 'm hedd spari skulln, felt 'm, dat det än
nü waant,
Man alltled : A Kredit as wech an 't Jill rian tu Kaant.
Ham sjocht ham nü un a grattst Ferleganhaid un
sock an Nuad,
Dat 'm ooft ferkupi mutt a Kluader för 't nuadagsta
Bruad.
Wat wiar 'm dach, wann 't so gongt, ünbidrewwan
an domm,
An näman wonnert ham, dat 'm muddluas woort
an stomm !
So huuchfiardag, lachtsannag an soochtluas ham wiar,
Moost entalk natüralk un 't Ünlock än fer!

Diaram hark 'm, lew Loonslidj, an fulgim man Riad :
Pasi 'm üb 't Jill an Fersiinst! Dann un an siis-
nan Triad
Hingt 't Lock, wann 'm 't ei mc Ferstant unwänt;
Godd hä 't üss jo man tu üssens Prew tusänd.