Seite:Bremer Stacken I.djvu/62

Detdiar sidj as noch ei efterluket wurden.

[Automaatisk auerdraanj]

— 62 —

Wass witj 'k at eg, man sanner Thwiwel
Wiar ück un arki lesseg Huck
An Sprök ütjhawen ütj a Bibel
Of Faarsen ütj at Psallembuck.

Nü kam diar ans an Man bi Jürri,
An Dänsken me a Tröggelpös.
Ham repp 'r juart : „Hirr skäi ans glürri ;
Hirr könnst man Lickstian uck all les.

Wat thankt di, as 'r well ünewen?
Di fälth di doch wass ütj a Hunn ?
Man sai mi ans : Wann dü bigrewen,
Wat skall dann üb dan Lickstian stunn? a

0, mennd di Dänsk, hi küdd well sanner.
Man füng ar än, diar moost üb stunn
Di Sprök, nian Wurden muar of manner :
„Ä lewet so god, som ä kunn."

Aalkersem. Simon Ileinhard Bohn.