Seite:Bremer Stacken I.djvu/77

Detdiar sidj as noch ei efterluket wurden.

[Automaatisk auerdraanj]

- 77 -

Üs 's tupp kam, wiar ar un 'th gihialn
Well awer fjawerhunnert Sialn, ^
An floken wiar uck noch arann.
Jo ha well Uarsag, am tu skrialn,
Dat jar a Tuarn, Snot an Kwilen
Del rammli awer Sjuck an Kann.

Man as diar gor nanth muar fan 'th nemmen,
Nian Ütjsicht, onner a Hüw tu kemmen,
Üb gor nän Wis an Man tu funn,
Dann stap 's uf me an Dänsken, Främen,
An diar fertheenkt at jar uck nämen
Wiar 't uck man än me Holthskurr un.

Aalkersem 1860. Simon Reinhard Bohn.

Di Kuppman.

Hü manning än betjen tuppskrabet an sparet,
Hü manning än krögget ham troch a Welth
An sanner tu beedlin at Aremhüss klaret;
Mi hocker, huar det jüst üb paset, infälth.

Ick kän an Kuppman, diar all me Dagin
Me taw gratt Kurwer bi Tharep amränth.
Nü wall ick fersjück, jam düttelk tu magin,
Ütj wat Skrabbelei di Handel bistähth:

Un di än as alles, wat man tu bitheenken,
Ütjwoksen Tjüch, diar a baast Dar all senn,
Fan Lidj, diar 't eg rünj ha, so wat tu ferskeenken
An Krom, diar a Kupplidj eg luas wurd könn.