Eegenskapen
|
|
Algemian
|
Nööm, Symbool, Numer
|
Reenium, Re, 75
|
Seerie
|
Auergungsmetal
|
Skööl, Periode, Blook
|
7, 6, d
|
Klöör, Skak
|
grä-witj
|
CAS-Numer
|
7440-15-5
|
Uundial
|
0,001 ppm[1]
|
Atomaar [2]
|
Atoommase
|
186,207(1)[3] u
|
Atoomraadius (bereegent)
|
135 (188) pm
|
Kovalent-Raadius
|
159 pm
|
Elektroonen
|
[Xe] 4f14 5d5 6s2
|
1. Ionisiarang
|
760 kJ/mol
|
2. Ionisiarang
|
1260 kJ/mol
|
3. Ionisiarang
|
2510 kJ/mol
|
4. Ionisiarang
|
3640 kJ/mol
|
Füsikaalisk [2]
|
Tustant
|
fääst
|
Kristal
|
hexagonaal
|
Sachthaid
|
21,0 g/cm3 (25 °C)[4]
|
Hardhaid
|
7–8[1]
|
Magnetismus
|
paramagneetisk (Χm = 9,6 · 10−5)[5]
|
Smoltponkt
|
3459 K (3186 °C)
|
Köögponkt
|
5903 K[6] K (5630 °C)
|
Molaar Rüm
|
8,86 · 10−6 m3/mol
|
Dampwaremk
|
707 kJ/mol[6] kJ/mol
|
Smoltwaremk
|
33 kJ/mol
|
Faard faan a tuun
|
4700 m/s bi 293,15 K
|
Waremk
|
137 J/(kg · K)
|
Elektrisk struumfeerang
|
5,56 · 106 A/(V · m)
|
Waremkfeerang
|
48 W/(m · K)
|
Cheemisk [2]
|
Oksidatsionstustant
|
−3, −2, −1, 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7[7]
|
Sür of baasisk
|
lacht sür
|
Normoolpotentiaal
|
−0,276 V (ReO2 + 4 H+ + 4e− → Re + 2 H2O)
|
Elektronegatiwiteet
|
1,9 (Pauling-Skala)
|
Isotoopen
|
Isotoop
|
NH
|
t1/2
|
Aktiwiteet
|
Energii (MeV)
|
Produkt
| 185Re |
37,4 %
|
stabiil |
186Re |
{syn.}
| 89,25 h | β− | 1,069 | 186Os | ε | 0,582 | 186W |
186mRe |
{syn.}
| 200.000 a | IT | 0,149 | 186Re | β− | 1,218 | 186Os |
187Re |
62,6 %
| 4,12 · 1010 a | β− | 0,003 | 187Os |
188Re |
{syn.}
| 17,021 h | β− | 2,120 | 188Os |
|
Muar isotoopen bi List faan isotoopen
|
NMR-Eegenskapen
|
|
Seekerhaid
|
|
Miast wurd SI-ianhaiden brükt.
|
Reenium as en cheemisk element mä det ufkörtang Re an det atoomnumer 75. Hat as en raar, swaar auergungsmetal. Hör nööm komt faan di struum Rhein.
- ↑ 1,0 1,1 Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente. S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
- ↑ A taalen för't infobox kem miast faan www.webelements.com (Rhenium) .
- ↑ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
- ↑ N. N. Greenwood, A. Earnshaw: Chemie der Elemente. 1. aplaag. Weinheim 1988, ISBN 3-527-26169-9, S. 1339.
- ↑ Robert C. Weast (Hrsg.): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, S. E-129 bit E-145. Wäärser diar uun g/mol an uun cgs-ianhaiden. Heer amreegent tu SI-wäärs.
- ↑ 6,0 6,1 Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. Uun: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
- ↑ A. F. Holleman, E. Wiberg, N. Wiberg: Lehrbuch der Anorganischen Chemie. 101. Auflage. de Gruyter, Berlin 1995, ISBN 3-11-012641-9.
- ↑ 8,0 8,1 Iindraanj tu Rhenium-Pulver uun't GESTIS-dootenbeenk faan't IFA, ufrepen di 30. April 2017 (mä JavaScript).