Tekst üüb Öömrang


Eegenskapen
Algemian
Nööm, Symbool, Numer Kwaksalwer, Hg, 80
Seerie Auergungsmetal
Skööl, Periode, Blook 12, 6, d
Klöör, Skak salwern witj
CAS-Numer 7439-97-6
ATC-Code

D08  AK05

Uundial 0,4 ppm[1]
Atomaar [2]
Atoommase 200,592(3)[3] u
Atoomraadius (bereegent) 150 (171) pm
Kovalent-Raadius 132 pm
Van der Waals-Raadius 155 pm
Elektroonen [Xe] 4f14 5d10 6s2
Energii 4,49 eV[4]
1. Ionisiarang 1007,1 kJ/mol
2. Ionisiarang 1810 kJ/mol
Füsikaalisk [2]
Tustant luupen
Sachthaid 13,5459 g/cm3[5] bei 293,15 K
Hardhaid entfällt
Magnetismus diamagneetisk (Χm = −2,8 · 10−5)[6]
Smoltponkt 234,32 K (−38,83 °C)
Köögponkt 630,2 K[7] K (357 °C)
Molaar Rüm (fest) 14,09 · 10−6 m3/mol
Dampwaremk 58,2 kJ/mol[7] kJ/mol
Smoltwaremk 2,37[8] kJ/mol
Dampdruk 0,163[5] Pa bei 293 K
Faard faan a tuun 1407 m/s bi 293,15 K
Waremk 140 J/(kg · K)
Elektrisk struumfeerang 1,04 · 106 A/(V · m)
Waremkfeerang 8,3 W/(m · K)
Cheemisk [2]
Oksidatsionstustant 1, 2, 4[9]
Oksiiden Hg2O, HgO
Sür of baasisk lacht baasisk
Normoolpotentiaal 0,8535 V (Hg2+ + 2 e → Hg)
Elektronegatiwiteet 2,00 (Pauling-Skala)
Isotoopen
Isotoop NH t1/2 Aktiwiteet Energii (MeV) Produkt
196Hg

0,15 %

stabiil
197Hg

{syn.}

64,14 h ε 0,600 197Au
198Hg

9,97 %

stabiil
199Hg

16,87 %

stabiil
200Hg

23,1 %

stabiil
201Hg

13,18 %

stabiil
202Hg

29,86 %

stabiil
203Hg

{syn.}

46,612 d β 0,462 203Tl
204Hg

6,87 %

stabiil
205Hg

{syn.}

5,167 min β 1,531 205Tl
206Hg

ferenkelt

8,15 min β 1,308 206Tl
Muar isotoopen bi List faan isotoopen
NMR-Eegenskapen
  Spin (I) γ uun
rad·T−1·s−1
Er(1H) fL bi
B = 4,7 T
uun MHz
199Hg 1/2 4,846 · 107 0,001 17,91
201Hg 3/2 -1,789 · 107 0,0002 6,61
Seekerhaid
GHS-Kääntiaken ütj det EU-föörskraft (EG) Nr. 1272/2008 (CLP),[10] (of ütjwidjet)[5]
06 – Giftag 08 – Ei sünj 09 – Skaaset a natüür

Gefoor

H- an P-wäärnang H: 360D-330-372-410
EUH: nian EUH-wäärnang
P: 201-​273-​308-​310-​304+340 [5]
EU-Gefoorentiaken
R- an S-wäärnang R: ?
S: ?
Muar wäärnangen
MAK-miat Sweits: 0,005 ml·m−3 bzw. 0,05 mg·m−3[11]
Miast wurd SI-ianhaiden brükt.

Kwaksalwer (ualgreks ὑδράργυρος Hydrargyros ,luupen salwer‘) as en cheemisk element mä det ufkörtang Hg an det atoomnumer 80. Hat as det iansagst luupen metal an böös giftag.

Bilen Bewerke

Luke uk diar Bewerke

  Commonskategorii: Kwaksalwer – Saamlang faan bilen of filmer

Kwelen Bewerke

  1. Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente. S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
  2. A taalen för't infobox kem miast faan www.webelements.com (Quecksilber) .
  3. CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  4. Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik. Band 6: Festkörper. 2. aplaag. Walter de Gruyter, 2005, ISBN 3-11-017485-5, S. 361.
  5. 5,0 5,1 5,2 5,3 Iindraanj tu Quecksilber uun't GESTIS-dootenbeenk faan't IFA, ufrepen di 11. Januar 2010 (mä JavaScript).
  6. Robert C. Weast (Hrsg.): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, S. E-129 bit E-145. Wäärser diar uun g/mol an uun cgs-ianhaiden. Heer amreegent tu SI-wäärs.
  7. 7,0 7,1 Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. Uun: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  8. M. Simon, P. Jönk, G. Wühl-Couturier, S. Halbach: Mercury, Mercury Alloys, and Mercury Compounds. In: Ullmann’s Encyclopedia of Industrial Chemistry. Wiley-VCH Verlag, Weinheim 2006, doi:10.1002/14356007.a16_269.pub2.
  9. Xuefang Wang, Lester Andrews, Sebastian Riedel, Martin Kaupp: Mercury Is a Transition Metal: The First Experimental Evidence for HgF4. Uun: Angewandte Chemie. 119, 2007, S. 8523–8527, doi:10.1002/ange.200703710.
  10. Iindrach tu Mercury uun't Classification and Labelling Inventory faan't Europeesk Chemikaalienagentuur (ECHA), ufrepen di 1. August 2016.
  11. Schweizerische Unfallversicherungsanstalt (SUVA): Aktuel MAK- an BAT-wäärser